Stockholm, baby!

-

2009-11-08T16:08:00.008+01:00

Den senaste tiden har jag haft det så bra.. Så otroligt bra och jag har mått bättre än jag gjort på 8 år, jag har varit lyckligare än jag nånsin i hela mitt liv förr varit. Jag var den lyckligaste människan i den här världen. Men från ingenstans och så oväntat kom ett stort grått åskmoln och skjöt ner blixtar i mig och kastade mig ner i en mörk, djup grop.

Och där är jag.. Tillbaks på noll. Jag kan inte tänka på något annat än att andas och bara försöka överleva för sekunden.. tankarna slutar inte att snurra och jag får det inte att sluta göra så otroligt, övermänskligt ont inuti mig. Det är en smärta som trycker över mitt psyke och trycker så hårt över mitt bröst att hela världen runt omkring svartnar och jag ser ingenting.

Hur skall man komma bort från det mörka när det som gav en lyckan i livet är det som tagits ifrån en? När det som varit ens trygghet, ens glädje, ens tro, ens hopp och ens kärlek bara plötsligt och helt utan förvarning försvinner ur livet.. Hur lär man sig då att leva igen, och hur tar man sig upp ur nattmörkret som svävar runt en? Det som tidigare känts så självklart, att man skulle få vara glad och lycklig och må bra - det känns som den mest avlägsna saken som finns just nu när man ligger i fosterställning och stirrar in i väggen och försöker att hitta någon luft att dra in. Allt jag såg som min framtid.. Alla mina drömmar. Mitt hopp, min tro, min kärlek.. Det jag ville ha i mitt liv, det jag såg hela mitt liv som. Det jag hoppades på att skulle bli mitt liv för all framtid. Allt. Det var allt jag hade, och det var det jag förlorade. Hur överlever man då? Hur lär man sig att börja leva på riktigt igen när det som betytt mer för en än själva livet inte mer finns kvar i livet?

Jag borde väl ha lärt mig vid dethär taget.. Att när jag blir lycklig på riktigt skall jag sluta. När jag blir riktigt lycklig skall jag backa några steg tillbaka och höra varningsklockorna. För det är alltid en tidsfråga innan något slår mig i ryggen och välter omkull mig, kastar ner mig och gör att allting stannar.

Vad jag än gör, så påminner det mig om det. Det spelar ingen roll vad det är, om jag ser ett TV-program, sitter på bussen, hör en låt... På något sätt kopplar mitt huvud samman allting och jag blir påmind om det om och om igen, och varje gång sticker kniven lika hårt inuti mig. Det är så orättvist. Att när det är bäddat för att vara det bästa någonsin så kan det bara inte gå. Då måste det komma någonting som stjälper allting. Det är så orättvist. Och den största smällen av allt det här, den tar jag..

I flera dagar nu har jag känt mig som en marionettdocka som någon klippt av banden på. Livlös, okapabel till att göra någonting alls. Har ingenting i mig förutom tusentals känslor som inte kan försvinna, tankar som inte lämnar mig. Ångest som kryper längs med kroppen.

Jag kan inte stå, jag kan inte sitta, inte äta, inte sova.
Jag vill ut ur min egen kropp. Bort från dehär känslorna. Jag vill inte tvingas hantera dethär. Jag kan inte hantera dethär. Jag vet inte hur jag klarar mig ur dethär... det är bara svart.

Hur kan världen runt mig fortsätta snurra när jag själv har stannat? Hur kan dagarna fortsätta komma och gå, när mitt liv inte mer finns kvar?

De brukar säga att det som inte dödar en gör en starkare. Det här gör mig inte starkare...
Det här kommer döda mig.

.

2009-11-06T22:51:00.003+01:00

Without you the breeze warms, the girl smiles, the cloud moves.
Without you the tides change, the boys run, the oceans crash.
The crowds roar, the days soar, the babies cry.
Without you the moon glows, the river flows

but I die without you.

Jag kan inte
Jag klarar inte dethär

Jag åker

2009-11-05T22:56:00.002+01:00

Imorgon åker jag till Finland.
Till Åbo för att vara med min syster S.

Bort härifrån, till ett ställe där det finns någon som känner mig utan och innan och vet hur jag fungerar. Som förstår mina tankar och mina känslor utan att jag behöver lägga ner dem med ord. Någon som bara är där med mig.. Vad gör man när hela ens liv rasar samman framför ens ögon och du står maktlös och tvingas se på men inte kan göra någonting? Nattsvart.

Bort från det här landet.
Bort från allt.

2009-11-05T20:00:00.001+01:00

Jag vill bara vara lycklig.
Det är det enda jag vill.

Är det för mycket begärt av ett liv?

Bad, bad, bad day

2009-11-04T17:37:00.002+01:00

Jag sitter här på min säng och har glömt bort hur man andas.
Jag bara sitter här.

Jag vet inte mera. Jag önskar jag visste men jag vet inte.
Och jag är så rädd.

2009-11-04T01:36:00.001+01:00

Enough is enough

Hjälp, stockholm är farligt

2009-11-03T22:24:00.002+01:00

när jag stått och väntat på tunnelbanan på senaste tiden har jag alltid varit rädd för att någon skall kasta ner mig på spåret. Sen har jag lugnat mig själv och övertalat mig att jag är paranoid och att det inte finns människor som gör så.

Ända tills jag hittade detta klipp på aftonbladet.

Min fina

2009-11-03T21:43:00.002+01:00

Jag hatar att vakna upp efter en powernap, under vilken man drömt något roligt, och inte ha någon bredvid mig att berätta den konstiga drömmen för. Det hände som många gånger tidigare nyss när jag vaknade upp ur en mild koma, när jag svängde mig och sa "Vet du vad?" innan jag märkte att ingen låg bredvid mig och skrattade åt min dröm och undrade varför jag drömmer såna saker jag gör.

Jag behöver ha mannen med Freuds drömtydarbok här. Nu.

HURRAA

2009-11-03T18:29:00.003+01:00

En av de bästa känslor som finns är framgång. Framgång som kommit av hårt arbete, blod svett och tårar. Ni vet, när man kämpat och kämpat för att klara av någonting, man har rivit sitt hår och gråtit, skrikit och i förtvivelsen sagt till sig själv att man ger upp och slutar. När man sen mittiallt klarar av de sakerna är framgångens glädje den största.

Jag upplevde den idag.
Jag klarade av saker som jag kämpat med i många år och inte fått någon bukt med, idag bara lossnade allting och det var inte långt till glädjetårarna när läraren och klassen utbrast i enorma applåder och "jaaa!"-rop. Såna här gånger blir man verkligen påmind om att ingenting är omöjligt och att hård träning och också att låta saker vila, om så under många många år - det ger verkligen resultat.

Jag älskar min skola.

Det är underbart!

Sömlöst

2009-11-03T00:34:00.004+01:00

Okej, klockan är på tok för mycket för en liten finska som skall upp okristligt tidigt imorgon. Jag har helt svängt om min dygnsrytm denna vecka. Det var precis vad man kunde förvänta sig av mig, när jag äntligen fått den att bli till något såkallat normalt. Men synden straffar sig själv, Nu ligger jag vaken i min alltför-bred-för-en-person säng och försöker tvinga mina ögon att få ögonlocken att bli tunga, samtidigt som jag försöker fejk gäspa för att kroppen skall börja gäspa själv och tro att den är trött. Min kropp är för smart för mig.
Jag lyckas inte speciellt bra.

Om 6 timmar kommer min äckliga telefon att spela den högsta trancemusiken någonsin för att få mig vakna ur skönhetssömnen, även den välbehövd. Om 6 timmar är det bara att hoppa glatt upp ur sängen, dra på sig danskläderna, koka en termos kaffe och springa iväg till Tunnelbanan som tar mig via gullmars till Luma och skolan. Om sex timmar skall jag vara fit for fight för tre timmars jazzande och balettande. Kommer jag överleva? Att man inte dansat ordentligt på över en vecka, i mitt fall på nästan tre veckor på grund av den otäcka influensan (vilken jag nu misstänker är kallad svininfluensan) känns, och jag gissar att efter en halvtimme rörelse imorgon kommer jag att ligga platt på golvet och inte andas.

Vem räddar mig då?

för er dumma..

2009-11-02T19:54:00.003+01:00

.. den finaste jag vet.

Hela veckan har jag varit med denna filur. Det har varit underbart. Det är länge sedan jag har varit så pass lycklig som jag är nu. För jag är verkligen lycklig. Jag har världens underbaraste pojkvän, som skrattar med mig när jag snyftar till dåliga Tv program, som håller mig i handen när det är mörkt, som lägger sin arm runt mig när jag sover, som låter mig vara den jag är, som lyssnar på alla tankar jag har, som låter mig tycka som jag vill fast han inte håller med.

Jag har blivit tretton år igen.
Jag kan komma på mig själv med att gå runt och småle för mig själv.

Jag är kär.
Det är lite konstigt att första natten på evigheter lägga sig ner i sängen och sova ensam. Jag saknar älskling.

Asplövets återkomst

2009-11-02T19:26:00.006+01:00

Dålig uppdatering på sista tiden. Jag är verkligen en värdelös bloggare (eller också har jag bara ett annat liv utanför datorn)

Vad har då hänt?

jo. I Onsdags var jag och Sofie och filmade hela natten. Ni vet ju hela grejjen om att jag inte får visa bilder från själva inspelningarna, men här får ni njuta av vackra Sofie och av själva båten där vi lattjade natten lång. Om jag glömde berätta det så får jag väl nu berätta att det var självaste Fredde, som spelar Ragge i Ronny och Ragge som var vår regissör. Häftigt! Där var en hel del andra kändisar också. Och där var jag, En liten obetydlig finsk medborgare som ivrigt var med, för kung och fosterland.

Nu är jag tillbaks i Stockholm, och gud förbjude, men jag känner att sjukdom är påväg tillbaks igen. Den trotsar jag. Att vara sjuk är för veklingar. Jag är från Finland, jag är ingen vekling. Höstlovet har varit väl behövt med långa sovmornar och massvis med kärlek med den finaste människan jag vet.

tankar från ett löv

2009-10-30T03:46:00.003+01:00

Om det vi tror på är våra sanningar, vår verklighet. Om det vi inte tror på blir det mörka och det fördolda, det gömda och det som är falskt.

Hur går det då när tusentals olika människor tror på olika saker, och låter bli att tro på andra saker. Var går gränsen för vad som blir det normala och vad som är det onormala? och vem är det då som bestämmer vem som har rätt och vem som har fel.

Vi kan aldrig veta.
Vi kan bara tro.

en dag som polis

2009-10-29T05:10:00.003+01:00

Många timmar har jag tillbringat på en båt idag. Sedan klockan 15.00 har det varit dans utomhus på ett båttak, iklädd svenska poliskläder som tagit upp min tid. Kyligt har det varit. Roligt har det varit. Många koppar kaffe har det blivit.

Nu är det klart. Den sista scenen är filmad till Kommissarie Späck och jag väntar med spänning på att få se den i vår!

Stora svenska filmstjärnor får verkligen service på inspelningarna! Så fort det inte är kameratagning kommer människor springande med vatten till dem, sveper filtar runt dem, masserar dem och stryker på deras ben så att de inte skall frysa. Men trots att jag och Sofie stod och frös som små igelkottar så blev det inga filtar för vår del, inte förrän den allra sista tagningen när jag skakade som ett asplöv i vinden. Då kom den. En röd vacker filt som sveptes runt mig. Jag kunde inte göra annat än mysa!

Skulle väldigt gärna visa bilder från inspelningarna, men med tanke på att jag kan bli stämd för att jag visar bilder på människor som inte egentligen är poliser i poliskläder så väljer jag att avstå. Istället får ni med lika stor spänning som mig vänta på filmen!

Nu så, kvällen är över. För mångas del betyder det snart väckarklockans pip som säger att det är dags att stiga upp. För mig betyder det att sitta på Centralen och vänta på att klockan slår sex så att jag kan hoppa på mitt tåg till Örebro där en varm, härlig famn väntar på mig. Samtidigt som jag väntar blir jag lätt trakasserad av en medelålders utländsk man som vill ge mig en bukett med vissnade blommor. Jag tackade nej. Vissna blommor passar inte min image.

RÖSTA

2009-10-27T13:17:00.001+01:00

Gå in här och rösta på father McKenzie.
Några otäckingar håller nu på att knappa in deras försprång och det får absolut inte hända. Vi behöver lite vanlig soft pop till stockholm att få avnjuta, ta en cocktail till och älska livet till. Inte fler band som får en vela gå hem och snitta sig i handleden, klä sig i helsvart och dra bort sina ögonfransar med pincett.

News for you.

2009-10-27T13:01:00.002+01:00

Mitt höstlov har börjat. Jag hostar och är snuvig som en liten gädda och jag är glad över att jag får sova hur länge jag vill på mornarna. För tillfället är jag i Örebro hos mannen i mitt liv, men imorgon bär det av tillbaks till Stockholm. Sofie och jag skall vara med i inspelningen av en långfilm som de håller på med just nu. Vi fick jobbet som dansare och imorgon hela natten är det vår tur att stå i rampljuset och ha kamerorna riktade mot oss när vi dansar i en av stockholms innerstadshamnar.

filmen vi skall vara med i Heter Kommissarie Späck, och är en parodi på beckfilmerna, om jag förstått det rätt. Ni kan se en liten trailer här nedan, som också visades på guldbagge och blev VÄL mottagen.

Det händer mycket i mitt liv nu.
Bartending på nobelfesten,
Filminspelningar
Musikalande.

ÅÅ VAD JAG ÄLSKAR detta land, och vad jag älskar stockholm!!

ERA AVSKUM!

2009-10-24T00:12:00.003+02:00

Igår skrev jag om hur glad jag är över att Sverige har godkänt äktenskap för homosexuella. Idag surfade jag in på ÖT's hemsida och läste alla kommentarer. Det var ett misstag. Jag är så arg att jag kokar upp över öronen!

Några exempel på några av de helt idiotiska och urblåsta kommentarerna:

"Guds frid, Jag kan inte annat än känna sorg och besvikelse över det beslut som gjorts idag i Sverige.! Hur har det gå så fel? Och hur kan kyrkan godkänna något som enligt bibeln är klart och tydligt fel.."

"Sverige har hamnat i en lång nerförsbacka som styrs av feminister och homosexuella, invandrarna skall vi inte heller glömma bort. Tragiskt men så är det."

"- Se män utklädda i kvinnokläder då man går och handlar.

- Få en chef på arbetsplatsen som är homosexuell.

- Bli rånad på mobilen då man skall gå hem.

- Inte få röka, snusa eller dricka öl var man vill.

- Betala höga skatter på allt möjligt onödigt.

- Ha en stadsminister som är opålitlig.

- Obligatorisk tv-avgift åt alla.

- Egen tv-kanal åt homosexuella.

- Egen radio-kanal åt homosexuella.

- Statens övervakningskamera i hemmet.

- Inopererat mikrochip som sänder gps kordinater.

- Avlyssning av telefon och internetanvändning.

- Massinvandring av kriminella krigsförbrytare.

- Alla som är heterosexuella anses vara udda.

Är det så vi vill ha det?"

URSÄKTA??
var i utvecklingen har dessa människor stannat? Så gott jag vet är Bibeln en flera tusen år gammal bok och det mesta som står i den är byggt på liknelser. visst är det upp till var och en att tolka det som står i den, men då kanske man också borde minnas de ställen där det står att man skall älska sin nästa som sig själv, och att ingen människa är mer värd än en annan innan man börjar skriva såna här dumma saker.

Till den första personen undrar jag: Hur kan man sörja ett beslut som ger människor likadana rättigheter, som inte gömmer undan minoriteter? Ett beslut som visar till människorna att allihopa är likadana och värda samma sak trots att de kanske är lite annorlunda?

Till den andra kommentaren vill jag bara säga en sak: HAR DU ENS NÅNSIN VARIT I SVERIGE? eller grundar du dina påståenden enbart på grund av det du läser i Österbottens vid kaffebordet på morgonen innan du går ut på en åker för att håva in dina kor?

Till den tredje, och i mina ögon en av de värsta: Hur kan man jämföra att få en chef som är homosexuell med att få hemmet avlyssnat och filmat? Det är absurt att ens göra en sådan jämförelse! Eller att jämföra obligatorisk TV-avgift för alla med att se män utklädda till kvinnor gå och handla! Vad tänker du här? De män som klär sig som kvinnor kanske har en djupare orsak till det än vad du vill se. Tänk om det är så att det är något de mår bra av, och skall vi inte unna oss de saker som vi mår bra av?
Dessutom vill jag säga att TV-licensen är obligatorisk för alla som har TV, även om många smiter undan med den. Alltså har vi redan obligatorisk TV avgift. Men du kanske hör till en av de som inte har en TV hemma.

Tyvärr kära Österbotten, så har många av er stannat till i er lilla fantasivärld där ni inte kan se längre ut i världen än vad er näsa räcker, där ni inte kan se att världen förändras och att om kyrkan skall kunna fortsätta existera måste också den förnya sig. Vad tror ni att orsaken till att så många unga människor skriver ut sig är? Ta er en funderare på det och kom sedan tillbaks med några vettiga påståenden!

Jag känner ett antal homosexuella personer, och de hör allihopa till de varmaste, finaste, mest omtänksamma och mest härliga personer jag nånsin träffat! Hur skulle det vara om ni också skulle ge dem en chans att existera och ha likadana rättigheter som er innan ni hoppar på dem som om de vore avskum?

Ni får mig må illa.
I Mina ögon är det ni, och era omänskliga kommentarer som är avskummet.

Dumma ericsson

2009-10-24T00:07:00.002+02:00

Jag vill bara meddela, att min telefon har kastat in handduken. om någon ringer mej och jag inte svarar skall ni inte förvänta er att jag ringer upp eftersom telefonen inte visar vem som har ringt.

Så ni får helt enkelt ringa igen.
Tills jag får råd att köpa en ny telefon.

ÄNTLIGEN

2009-10-22T23:14:00.002+02:00

Dagen jag väntat på länge har nu kommit. Jag visste inte ens att frågan behandlades innan jag hittade en artikel på ÖT, faktiskt. Jag jublar nu av glädje för dethär ser jag som ett stort steg för mänskligheten! BORT med gamla tankar och gamla vanor, bort med tankar om att alla borde vara på ett visst sätt och tycka på ett visst sätt, bort med medeltalet och framhäv personligheterna!

Jag kan med ord inte beskriva hurudant stort steg i rätt riktning jag tycker detta är. Nu hoppas jag bara på att flera länder tar efter Sveariket och väljer att låta detta bli möjligt för alla älskande par ute i världen.

HURRA HURRA HURRA!

Adorable

2009-10-22T20:33:00.001+02:00

Min klass.
Min fantastiska, fina klass.

Älskling.

2009-10-20T22:47:00.000+02:00

En perfekt värld

2009-10-20T21:21:00.002+02:00

Idag har jag och Josefine Charlotte Pettersson pratat om viktiga saker. Viktiga saker som format oss som människor, gett oss viktig kunskap om livet och framförallt förebilder för hur en människa borde vara för att världen skall vara perfekt. Vi har pratat om Sunset Beach.

För alla er nissar som var lika galna i serien som vi var; dethär är till er.

Här vill jag också tillägga att serien kan ha varit den med de sämsta skådespelarna, den med de absolut flesta helt omöjliga intrigerna och den som spårade ur mest.

Men vi älskar den ändå.

Vad vet du som du tror att du vet att du inte vet?

2009-10-15T16:09:00.003+02:00

Stämmer dessa 3 påståenden om mig?

1) Jag får kväljningar av tandkräm
2) Jag ringer vår vaktmästare vid minsta lilla fel, bara för att han har så sensuell röst.
3) Jag äter morötter med senap.

vad vet du om mig?

Dagens hjälte

2009-10-14T22:31:00.002+02:00

idag har jag gjort en sak. Låtsats att jag varit en IT-kille. Och det är jag ju inte alls, på flera sätt. För det första är jag ingen kille, inte sista jag kollade i alla fall. För det andra är jag den sista människan i världen som vet något om IT. För det tredje... Ja, det var väl egentligen bara de två sakerna.

Jag har tillbringat största delen av dagen med att söka efter manualer till modem och routrar, koppla om, starta om, nollställa och försöka installera ny maskinvara och andra grejjor för att vårt internet skulle fungera. Flera timmar har jag svettats med dethär. Nu fungerar det igen. För en liten stund i alla fall.

Såna här dagar undrar jag vad jag skulle göra om jag inte hade min goda vän Toscha som alltid, trots min otroliga dumhet angående dehär grejjerna, och trots att jag alltid vänder mig till honom i tekniska frågor, trots att han tiotusen gånger tidigare fått sucka och berätta saker för mig som han antagligen redan kunde när han låg i vaggan. Tack vare honom fick jag en start, och resten kunde jag luska ut. Tack T. Du är guld värd. Jag lider med dig som har en vän som mig.

My new BFF

2009-10-13T23:04:00.002+02:00

Det är med förväntan, glädje och värme jag tillkännager att detta är min nya bästa vän! Just det. Kungen.

På Nobelfesten i December skall Jag jobba som bartender och servera till viktiga människor i smokingar och balklänningar, OCH till denna farbror som jag hoppas få kontakt med och kunna bli kompis med. Jag undrar om han gillar Cosmopolitan, en god Cognac eller ett glas vitt vin bäst.. Jag måste läsa in mig på hans intressen, hans livsfilosofier och hans livshistoria för att göra ett bra intryck, men ändå inte bete mig som en stalker. Det sista jag vill är att min bästa kompis skall tänka att jag är överslappet från Grannlandet som de skickade över havet för att de skulle slippa henne i Finland.