Min vän Patrik jobbar nu i stockholm. Den braiga pallsättaren på Snellmans har äntligen börjat jobba med film på riktigt och nu kör han järnet i sveariket. Idag berättade han att han varenda dag jobbar med världens mest vackra man, Micke Persbrandt. Jag trodde jag skulle dö när han tillkännagav detta. Jag frågade (läs: försökte tvinga) Patrik att låta mig komma med på en inspelning, eller ge mig Mikaels Mailadress. Utan framgång.
borde man byta bransch kanske? Om man skulle få tillbringa varje dag tillsammans med Mikael Persbrandt skulle det vara värt det.
söndag 29 november 2009
den vackraste jag vet
Upplagd av
Minaia
kl.
04:01:00
0
kommentarer
lördag 28 november 2009
oro
Jag är märkt för livet. Märkt med en oro som aldrig kommer att försvinna. Varje gång jag inte får tag i en människa börjar oron gnaga inuti mig. Det börjar lite, men ju mer tiden går desto större blir också denna oro. Ju mer jag försöker få tag i personen, men utan resultat desto värre blir allting. Det kan gå så långt att jag inte kan sova, inte kan göra någonting förutom att panikslaget sitta med telefonen i handen samtidigt som jag föreställer mig det värsta scenariot. Pulsen börjar gå i tusen och det bränner i hela kroppen och allting börjar snurra så fort. Tankarna i huvudet snurrar om möjligt ännu fortare och det ända man kan tänka är på vad som kan ha hänt, och hur man skulle klara av det..
Tack och lov har det inte hänt, ingen av de gånger jag har upplevt denna fruktansvärda känsla. Men jag vet att det är en känsla jag kommer att ha med mig hela mitt liv. När jag inte får tag i en person tror jag alltid det värsta, och det river upp sådana sår man har i sig från förr. Den här oron är ingen vanlig oro. Det är en av de mest förfärliga känslor som finns.
Och när man väl får tag i personen i fråga känns det som att man ramlar ner på en stor hög med bomull och all oro utbyts mot tacksamhet för att ingenting hade hänt.
Jag är en riktig hönsmamma. Jag kommer alltid att vara en hönsmamma. Det här är något jag inte rår för. Har man en gång blivit märkt så är man märkt för resten av livet.
Tack och lov hade inget hänt ikväll heller. För en stund trodde jag att mitt hjärta skulle stanna.
Upplagd av
Minaia
kl.
03:04:00
0
kommentarer
En kung som är ful
När jag var liten trodde jag att det hette "Den fula ankkungen". Ank-kungen. Jag vet inte när jag insåg att det inte hette det, men än idag när jag tänker på det blir jag lite ledsen för att det inte handlar om en anka som är kung, och är ful. Jag tycker om fula kungar. Speciellt när de är ankor.
Upplagd av
Minaia
kl.
01:23:00
1 kommentarer
Älskade mac.

Man kan ha så roligt med min dator. Jag får fördriva död-tiden med att leka med denna vackra sak. Min allra bästa sak. Alla kära saker till mig brukar ha namn, men till min stora förskräckelse insåg jag nyss att denna sak inte har något namn. Det är inte acceptabelt. Jag måste ge mitt guld ett namn. Därför efterlyser jag nu namnförslag. Bästa förslaget belönas med vinst. Vinsten är att datorn får det namnet. Sämsta förslaget straffas med avgift.
Upplagd av
Minaia
kl.
00:49:00
1 kommentarer
fredag 27 november 2009
Svårt, då
Onekligen jobbigt att vara jag just nu.
Jag har ingen väska som passar min outfit till kvällen, jag har ingen aning om vilka skor jag skall ta och jag vet definitivt inte vilken jacka som skall pryda min kropp ikväll.
Varför blev jag född kvinna?
Upplagd av
Minaia
kl.
19:06:00
0
kommentarer
irritation.
Ibland blir jag riktigt irriterad.
Vem har rätt att säga vad som är rätt och fel sak att göra? Speciellt i en sådan situation där det enbart handlar om andra människor, och inte på något sätt personligen rör eller påverkar den person som har sin starka åsikt och ger bannor om man inte gör på det viset?
Det är ju trots allt så att varje människa fungerar olika. Känner olika. Vill olika saker. Ingen, och då menar jag verkligen ingen, har rätt att komma och säga vad som är rätt och fel för en annan människa att göra i den situation de befinner sig i. Säga vad man själv tror är okej, men att köra över någon för att de väljer att göra det på ett annat sätt är inte okej. Må så vara att man då själv erfarat något liknande och drar sina slutsatser från det. Men man kan inte kräva att en annan människa skall tänka och känna likadant om denna inte upplevt det. Allting måste komma från en själv. Kanske man måste få uppleva det själv också.
I slutändan så är det ju ändå man själv som känner sig själv bäst, och man själv som gör sina val. Det är ju jag som lever mitt liv.
We don't have to do it your way.
Upplagd av
Minaia
kl.
17:03:00
0
kommentarer
torsdag 26 november 2009
soft words.
Damn these cold nights,
that keep doing me in
Upplagd av
Minaia
kl.
19:56:00
0
kommentarer
onsdag 25 november 2009
Till dig S
Jag läste nyss ett mail som min vän Sunny skrivit till mig.
Det var det finaste mail jag läst på länge och mina ögona tårades och mitt hjärta värmdes lite i denna köld av att läsa hans fina ord.
Tack.
Upplagd av
Minaia
kl.
17:28:00
0
kommentarer
tisdag 24 november 2009
Jul, jul strålande jul
Det är exakt 23 dagar tills jag får åka hem till Finland.
I min hem-hem desperation har jag räknat ut att det är exakt 549 timmar och 30 minuter tills mitt plan landar i Vasa.
23 dagar.
Tack och lov kommer syster hit nästa helg.
Upplagd av
Minaia
kl.
22:02:00
1 kommentarer
Hur kan du leva med dig själv?
Jag tycker verkligen inte om dig. Jag har aldrig träffat dig, aldrig pratat med dig men jag avskyr dej av hela mitt hjärta. Så fort jag hör ditt namn eller ser din bild vill jag spy. Du äcklar mig. Hela din existens äcklar mig. Jag avskyr att du finns där du finns och jag avskyr att du är den du är. Jag avskyr dig för att du är du. Jag avskyr dig för det du gör. Jag avskyr dig.
Ända sen den första gången jag fick höra om dig har jag avskytt dig. Och din existens. Jag önskar att du kunde existera någon annanstans. Inte där du är. För jag avskyr att veta att du är där du är. Och jag avskyr innerligt att veta att du äntligen har fått det precis som du ville ha det. Hoppas du är nöjd nu, för det kommer komma en dag när du gråter tårar så att ögonen börjar blöda. Och den dagen skall jag stå bredvid och skratta, som ett tack för allt du orsakat mig.
Tack och lov finns det en människa i den här världen som jag aldrig, aldrig skulle tvivla på. En människa som kan säga saker hur som helst till mig och som jag kan säga saker hur som helst till utan att det blir några som helst problem. Tänk om alla kvinnor kunde vara så. Tänk om alla hade en sådan vänskap. Världen skulle vara ett mycket bättre ställe att leva på.
Tack M.
Förresten tänker jag säga upp mitt internetavtal med comhem. De kallar sig internetleverantörer, men om de kallar det för bra internet när man betalar 300 spänn i månaden för att bli tvungen att surfa på grannens internet får de ha det. Jag tänker fixa något annat. Jag hatar er, comhem!
Upplagd av
Minaia
kl.
18:28:00
3
kommentarer
lördag 21 november 2009
Annas
Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla Nervositet Oro Rädd Nervös Orolig Rädsla
Upplagd av
Minaia
kl.
22:41:00
0
kommentarer
Sanningen svider.
När saker verkar för bra för att vara sanna, då är det oftast det också.
Kom ihåg det.
Upplagd av
Minaia
kl.
02:08:00
0
kommentarer